Information

Etiquette Mona bildades i Motala 1978 av 18-åringarna Lars Birlev, Joakim Hermelin och Claes Ivansson (1960-2012). Lars hade redan då spelat gitarr i flera år medan Jocke och Claes var totala nybörjare på bas respektive trummor.
Dom provade sig fram hemma i Lars källare först, sen flyttade de in i �Slummen�, en frivillig fritidsgård för överåriga som ockuperade ett par rivningslägenheter i gamla Motala Verkstad-området i Motala. Där spelade också band som Exodus, Allans Balans och Van Dyke. Tidstypiskt ambitiösa gitarrsolon i stämmor och jazziga Fender Rhodes-pianon var förhärskande, så Etiquette Mona bröt av med raka ackord och tydliga sångmelodier. Mer behövdes inte för att då plötsligt kallas punk på vischan...
Slummen hade egen �studio� byggd av intresserade Luxor-ingenjörer. Två Revoxbandspelare och en hemmalödd mixer. Alla banden spelades in. Bäst blev kanske de legendariska �Julsinglarna� där banden i just julmellandagarna blandade upp sig i medvetet oseriösa konstellationer � sologitarrister på bas och trummisar på sång, stora körer och bjällerklang... pure pop som oftast skrevs av Jocke Hermelin.

Etiquette Mona hade spelningar runt om i Östergötland, mest i Linköping, Motala och Vadstena, flera gånger tillsammans med andra tidstypiska band som IQ 55 från Linköping.
1980 spelade Etiquette Mona in ett antal låtar i studio Bastun på Bastugatan i Stockholm. Egentligen blev väl inte dessa inspelningar trots professionell studioutrustning så mycket bättre än de tidigare årens Motala-sessions, torrt inspelade med "sound-on-sound" hemma i Motala. I studio Bastun brydde sig inte MNW:s legendariske ljudtekniker Anders Larsson om att ratta om ljudet utan Claes fick hålla tillgodo med Hansson de Wolfe Uniteds inställningar � trummorna lät som en hop galopperande elefanter...

Lars flyttade till Schweiz under ett halvår och Jocke blev rastlös. Han samlade ihop en drös �Slummen�-musiker och spelade resolut in egna singeln �Amsterdam� / �Jag vill ha en Amazon� (Fil records) med två mikrofoner på Petrus Magni skola i Vadstena. Singeln blev med tiden en liten svensk powerpunk-klassiker och finns bland annat med på samlingsskivan �Vägra raggarna benzin�.
Då Lars återvänt hade Claes börjat spela på annat håll och trummisen Jonas Lantblom och synth-traktören Mats Mums rekryterades. Den utökade konstellationen höll egentligen bara över en spelning � den andra av två års legendariska Bondebacka-festivaler i Motala.

Åren 1981 -82 var originaltrion återförenad och både Lars och Joakim fortsatte spotta ur sig låtar. Men, liksom många andra i den gryende postpunken, blev bandet - trots Claes alltid lika melodiska trumspel � på nåt sätt för bra för sitt eget bästa. Bandet flyttade till Stockholm men kom aldrig längre än att med möda fästa tunga heltäckningsmattor på betongväggarna i ett före detta porrtidningslager på Östermalm.

Efter Etiquette Mona gav Joakim ut ännu en singel: �Roulette� och fortsatte sen spela i grupper som Tolstoys Toy och Soda. Lars har fortsatt en sporadisk solokarriär, bland annat med singeln �Outgrundlig Värld� (Start Klart) 1989 och sedan solo som �Lasse Dyna� och i egna grupperna Karl Gerhards och Bee Baa.

Flera andra band har gjort coverversioner på �Amsterdam�, bland andra the Bombettes och Marvel. Singeln gavs i original ut i 500 vinyl-ex som snabbt tog slut. Bandet har genom åren uppvaktats om nypressning av singeln men tackat nej.